Agility


 

Historia

1977 tillfrågades den engelska hundtränaren Peter Meanwell, om hand kunde konstruera en hinderbana för hundar. Det skulle vara som ett pausprogram på hundutställningen Crufts, och skulle gå av stapeln i februari 1978. Förebilden hämtades från hästhoppningen. Uppvisningen ägde rum, och blev en succé. Tillsammans med klubbkamrater grundade Peter Meanwell agility, med olika idéer om hinder och regler, och 1979 fick agility officiell status av den Engelska Kennelklubben.

Till Sverige kom agility med regler och allt genom Marie Hanssons försorg, som 1985 besökte Peter Lewis (en av de som var med från början) och fick lära sig sporten. Svenska Kennelklubben gav sporten officiell status den 1 mars 1987, och sedan 1 januari 1996 ligger agility inom Svenska Brukshundsklubbens verksamhet. Det finns dock även andra klubbar som arrangerar såväl träning som tävling inom agility, t ex Pudelklubben och Apollo-gruppen.
 

 
Förutsättningar
För att få gå en nybörjarkurs i agility på de olika brukshundsklubbarna, måste hunden ha uppnått 12 månaders ålder. Visst kan man låta hunden springa genom någon tunnel när den är lite yngre, men det skall då vara mest på lek. Generellt sett är hunden varken fysiskt eller psykiskt mogen för en "riktig" agilityträning före ett års ålder.

Grundlydnadskurs eller motsvarande kunskaper på hunden är obligatorisk för att få gå en agilitykurs. Detta med tanke på att hundarna måste vara lösa under träning, och då lyda sin förare relativt bra.
 

 
Papillonen i agility
Alla raser kan tävla i agility, men det är klart att en del raser är mer fysiskt lämpade än andra. Papillonen är, med rätt träning och motivation, en alldeles utmärkt agilityhund. Rasens fördel är dess lätthet, smidighet och vighet, samt inte sällan dess snabbhet.

De flesta papilloner är ju relativt små, så när man kommer upp på en högre tävlingsnivå inser man snart att man måste lära sig och hunden många små knep för att bli lika snabb som de dubbelt så höga hundarna man tävlar mot. Man måste lära sig att utnyttja den lilla hundens fördelar som att t ex kunna gena, vända på en femöring, och alltid hitta den kortaste och snabbaste vägen genom banan. Givetvis tävlar inte de allra minsta hundarna mot de största utan man har delat in de tävlande hundarna i tre storleksklasser.
 

 
Bestämmelser
Nedan följer ett sammandrag över bestämmelserna avseende agility. De kompletta bestämmelserna finner du på Svenska Kennelklubbens hemsida. För att kunna ladda ner SKK:s agilityregler krävs att du har gratisprogrammet Adobe Acrobat Reader installerat på din dator.

Hämta SBK:s kompletta agilityregler
Hämta "Adobe Acrobat Reader" gratis
 
Storleksklasser
Vid tävlan i agility finns tre storleksklasser; "small" för hundar som har en mankhöjd på max 34,99 cm, "medium" för hundar vars mankhöjd är mellan 35,00 och 42,99 cm, samt "large" för övriga hundar. Hunden får endast tävla i den klass i vilken den är inmätt. Tävlan sker på samma bana för alla klasserna, men hindren är högre för hundarna i klasserna medium och large. Hopphindren skall ligga på 25-35 cm:s höjd i klassen small, 35-45 cm:s höjd i klassen medium, och 45-65 cm:s höjd i klassen large.
 
Tävlingsbok med mätintyg
Hunden måste ha en tävlingsbok med mätintyg. Tävlingsbok kan beställas från Svenska Brukshundsklubben (08-556 811 00 eller order@brukshundsklubben.se), och mätintyg utfärdas av auktoriserad agilitydomare. Hunden kan mätas tidigast vid 18 månaders ålder. Slutlig mätning sker när hunden fyllt två år. I tävlingsboken noteras de resultat som meriterar hunden till uppflyttning och till certifikat.
 
Hinder
Ett agility lopp går ut på att man tillsammans med hunden, så säkert och snabbt som möjligt, ska ta sig runt en bana bestående av 14-20 hinder. Banan ritas upp av den aktuella domaren; det är alltså aldrig samma banor under loppen, men alltid samma hinder.

Hindren kan delas upp i fem olika grupper:
 
  • hopphinder; höga och långa (s k "långhopp", 40-50 cm för small, 70-90 cm för medium, och 120-150 cm för large), samt ett däck som hunden skall hoppa igenom,
  • tunnlar; öppna och slutna (s k "platta tunnlar" där öppningen följs av ett liggande släp som hunden måste böka sig igenom),
    bord; där hunden skall befinna sig i 5 sekunder (i pricip används inte bordet längre).
  • slalom; 8-12 stavar genom vilka hunden skall springa i sicksack,
    balanshinder; balansbom (30 cm bred och ca 8 meter lång), A-hinder (170 cm högt, ser ut som bokstaven A), samt gungbräda. Samtliga
  • balanshinder har kontaktfält i varje ände som hundarna måste trampa på. Detta för att de inte skall hoppa av och skada sig. Att det sedan även gör det svårare då många hundar är så ivriga att de hoppar ändå, är en annan sak.
Hindren skall tas i en viss ordning, och är ofta upplagda med svåra eller mindre svåra fällor beroende på vilken klass man tävlar i. I hoppklass ingår alla hinder utom balanshindren.
 
Tid och fel
Tävlan sker på tid. Domaren sätter upp en referenstid för banan som man måste klara, annars tilldelas man tidsfel. Får hunden t ex 2.58 sekunder över referenstiden så får den 2.58 tidsfel.

En rivning av hinder eller ett missat kontaktfält ger 5 fel. S k "vägran" kan ges då hunden vägrar göra ett hinder. Det räcker med att hunden stannar till en eller två sekunder framför ett hinder för att "V" skall delas ut. Springer man förbi ett hinder ger även det en "vägran", och man måste gå tillbaka och ta hindret. En vägran ger 5 fel.

Om hunden tar fel hinder eller hindret från fel håll, blir den diskvalificerad. Den blir även diskvalificerad om den har vägrat tre gånger, utfört sina behov på banan, startat innan startsignal, överskridit den dubbla referenstiden, fått godis/leksak på banan eller startat med halsband på.

Man får styra hunden med gester och kommandon men inte vidröra den. Man kan inte ta igen ett fel med en snabb tid, utan det gäller att vara snabb och felfri för att vinna.
 
Tävlingsklasser
Respektive storleksklass är indelad i tre officiella klasser; klass 1, klass 2 och klass 3.

För att få starta i klass 1, måste hunden ha fyllt 18 månader. Klass 1 innehåller inga större svårigheter och en ganska snäll referenstid. Efter tre felfria lopp med placeringar bland de femton procent bästa blir hunden uppflyttad till klass 2. Uppklassning skall ske dagen efter.

I Klass 2 börjar banan bli ganska svår och referenstiden börjar bli snävare. Efter tre felfria lopp med placeringar bland de femton procent bästa blir hunden uppflyttad till klass 3. Uppklassning sker dagen efter.

I klass 3 tävlar man om certifikaten, de s k "certen". Man får inte ha några fel, och måste placera sig bland de fem bästa. Om det ligger fyra championhundar före kan man ta certet som femte hund.

För att bli agilitychampion (SEAgCh) krävs 3 cert (se avsnittet "Bestämmelser" under Utställning).

Hoppklassen har samma klassindelning som agility och ett separat championat, SEAg(hopp)Ch. Samtliga hinder förutom balanshinder och bordet ingår i klassen.

I Lagklass ingår tre till fyra hundar i varje lag. En förare får starta med max två hundar. De tre bästa resultaten läggs ihop. Lagklass finns både i agility- och hoppklass. Svårigheten på banan är enligt klass 2.
 
Förberedelser
Innan varje klass startar har de tävlande en stund, ca 8-10 minuter, på sig att gå igenom banan s k "banvandring". Man ska nu lära sig hur banan går och vart svårigheterna ligger, samt hur man ska lösa dem under loppet. Givetvis får inte hundarna beträda banan under banvandringen, eller övrig tid som den inte är inne och tävlar.

Efter banvandringen följer eventuellt en domargenomgång, då domaren kan ta upp eventuella konstigheter, svara på frågor samt meddela banans referenstid. Refernestiden är olika från klass till klass och beror på banans längd, samt avgör hur många sekunder hunden har på sig att springa varje meter.
 

 
Årets agilityhund
Man tävlar även om titeln "Årets agilityhund". Till följd av de nyligen ändrade agilityreglerna, kommer nya beräkningsregler för Agility Top 10 tas fram under våren.
 
 

 
Träningstips
Vare sig man tränar på kurs eller på egen hand, underlättar det om man är två som kan hjälpas åt.

När det gäller hopphindren lägger man lämpligen först hinderpinnarna i kors, så att hindret blir lågt i mitten och omöjligt att krypa igenom. Föraren ställer sig sedan med hunden framför hindret, och medhjälparen på andra sidan med en skål godis. Medhjälparen visar hunden godiset så nära nosen som det behövs för att få den intresserad. Därefter backar medhjälparen med godiset, och föraren släpper hunden. Förhoppningsvis hoppar hunden över hindret för att få sin belöning. Skulle den dock springa runt hindret tar man snabbt bort godisskålen. När man är säker på att hunden tänker hoppa, tilltalar man den med kommandot "hopp".

Vid träning på att få hunden att hoppa igenom däcket, kan man börja med att ta ur däcket ur sin ställning så att man får ett "löst" däck. Börja med att hålla däcket på marken och locka hunden igenom det med hjälp av godis. Successivt höjer man sedan upp det från marken, för att slutligen sätta det i sin ställning igen. När hunden villigt hoppar igenom däcket ger man övningen kommandot "däcket".

Bordsträning; börja med att locka upp hunden på bordet med en skål godis. Bordet är ofta ett mycket lätt nybörjarhinder. Det ställer dock ofta till problem när hunden blir duktigare. I hoppiverns hetta klarar den inte alltid av att bromsa, utan ramlar ner på andra sidan och kan bli skrämd för att hoppa upp igen.

När det är dags för tunneln, behövs en medhjälpare igen. Föraren ställer hunden inne i tunneln, och står för öppningen medan medhjälparen lockar med godis i den andra änden. Efter att ha lockat hunden genom tunneln ett par gånger brukar den bli så lycklig över sitt mod, att den oombedd springer fram och tillbaka genom tunneln. Det är då dags att ge övningen ett kommando, t ex "tunnel".

Den "platta tunneln" tränas på samma vis. Medhjälparen lyfter i början upp släpet så att ljuset tränger in, och sänker det successivt tills hunden lyfter hela släpet med sin egen kropp. Detta är ett hinder som ofta skapar problem för hunden när det regnar, då många hundar inte tycker om att lyfta det blöta tyget.

Ett bra sätt att börja träna slalom, är att själv gå baklänges med godis i bägge händerna och växelvis locka hunden mellan pinnarna. Detta är ett hinder där man kan vinna mycket tid om hunden självständigt kan springa genom hindret, men till det krävs mycket träning.

För att anse sig tävlingsklar i klass 1, måste hunden utan svårighet klara varje enskilt hinder samt kunna ta dem i en viss förutbestämd ordning. Den måste dessutom lyssna noga på föraren.
 

 
Mer om agility
Du finner länkar till andra hemsidor om agility under avsnittet:

Länkar/Övriga/Agility & Lydnad